Stenig mark:
Löphindrande:
Svårlöpt:
Svårframkomlig:
Stenig eller bergbunden mark som sätter ned löpbarheten. Det finns tre nivåer på hur tätt prickarna placeras ut beroende av löphastigheten. Löphindrande 60-80% av normal löpfart. Svårlöpt 20-60% och svårframkomlig under 20 %. Punkterna bör placeras slumpmässigt utan att påverka redovisningen av viktiga terrängföremål som höjdkurvor. Minst tre punkter ska användas. För att undvika förväxling med symbolen för beståndsgräns bör inte punkterna placeras så att de bildar en linje.
En intressant fråga är ju om hela kartan består av löphindrande stenig mark. Ritas den vit eller prickig? Stenprickarna försämrar läsbarheten. Så jag är lite restriktiv numera. En annan intressant fråga är vad är ”normal löpfart”. Vilka löpare utgår vi ifrån? Jock-Mickarna?
Exempel:
På ringhöjden i vänstra bilden har vi ett antal ”problem” med stenig mark som vi vill åtgärda.
På vänstra sluttningen ligger det onödigt många stenprickar på höjdkurvorna vilket försämrar läsbarheten. Uppe på höjden ligger dom väl glest. Vid branten blir det svårt att få en läsbar karta. Jag väljer att ta bort stenprickarna. Löparna får läsa mellan raderna att det kan vara lite steningt under branter. Övriga prickar på höjden tror jag ni förstår vad som behöver åtgärdas och varför.
Vid hygget (föryngringsytan) är problemet att stenprickarna ligger för tätt mot beståndsgränser. Har ni sprungit på en karta med grönstreckade beständsgränser? Det skulle kunna vara ett alternativ. Men det gäller i så fall på hela kartan. På väldigt ”svarta” kartor är det absolut något som kan övervägas, om vi pallar med nymodigheten. Här har vi i alla fall försökt göra det läsbart på tre olika sätt. Ta bort prickar, flytta prickar eller ta bort beståndsgränsen.
https://omaps.blob.core.windows.net/map-excerpts/994f7be73bf94cf681083dd9d65692f0.png