Skog med nedsatt löpbarhet delas in i 4 kategorier utifrån löphastighet:
Löpbarheten beror på vegetationens karaktär (täthet av träd/buskar och undervegetation såsom ormbunkar, taggbuskar, nässlor m.m.), men löpbarheten påverkas också av sankmarker, stenig mark m.m., vilka redovisas med egna symboler.
Kom ihåg: Det är löpbarheten som är av betydelse. Dålig sikt är inte automatiskt lika med dålig löpbarhet.
Skog löphindrande:
Område med tät vegetation (dålig sikt) som försämrar löpbarheten till cirka 60-80 % av normal löphastighet. Om löpbarheten är bättre i en riktning, lämnas vita regelbundna korridorer i ytmarkeringen för att visa den riktning som har bättre löpbarhet.
Undervegetation löphindrande:
Område med god sikt och nedsatt löpbarhet, till exempel på grund av undervegetation (taggbuskar, ljung, låga buskar, avsågat ris, träd). Löphastigheten är nedsatt till cirka 60-80 % av normal hastighet. Minsta yta är 22,5 m x 15 m.
Skog svårlöpt:
Område med tät vegetation (dålig sikt) som försämrar löpbarheten till cirka 20-60 % av normal löphastighet. Om löpbarheten är bättre i en riktning, lämnas vita / gröna 30% regelbundna korridorer i ytmarkeringen för att visa den riktning som har bättre löpbarhet.
Undervegetation löphindrande:
Område med god sikt och dålig löpbarhet, till exempel på grund av undervegetation (taggbuskar, ljung, låga buskar, avsågat ris/fallna träd). Löphastigheten är nedsatt till cirka 20-60 % av normal hastighet. Ytor med god sikt som är svårframkomlig eller opasserbar redovisas med 100% grön färg (skog svårframkomlig).
Skog svårframkomlig:
Ett område av tät vegetation (träd eller undervegetation) som är knappt passerbart. Löpbarheten är nedsatt till mindre än 20 %. Om löpbarheten är bättre i en riktning, lämnas vita / gröna 30 % / gröna 60 % regelbundna korridorer i ytmarkeringen för att visa den riktning som har bättre löpbarhet.
Dom engelska namnen är faktiskt lite bättre. Dom säger lite mer om förhållandena mellan dom tre gröna områdena. Ljusgrön – Slow running. Mellangrön – Walk. Mörkgrön – Fight.
Så här tänker jag: Vi kartritare har en tendens att rita för mycket grönt. Elitorienteraren springer snabbare än vi tror genom täta områden. Speciellt om det är smala träd/buskar. Oftast finns det små vita stråk igenom ett tätare parti. Jag har studerat en hel del GPS-spår och kan konstatera att det stämmer. Springer du 4 min/km i typisk öppen skog så ska det vara rejält homogent grönt innan du springer över 5 min/km. Där går gränsen mellan vit skog och ljusgrön/löphindrande skog.
En kartritare i en grön klubb nära oss hade ungefär denna tumregel: Håller ritbrädan i en hand tar undan grenar med den andra = ljusgrönt. Tar undan grenar med ritbrädan/handen och skyddar huvud/ögon med den andra = mellangrönt. Lämnar ritbrädan och försöker ta dig igenom med kropp och händer = mörkgrönt om du misslyckas.
Tips: Som alltid när det gäller löpbarhet och hastigheter är regeln ofta – ju tätare skog, jobbigare ris, stenigare mark, starkare kupering ju mer förlorar sämre löpare procentuellt sett mot elitlöparen. Det betyder att (om du är en sämre löpare än eliten) ska du i högre utsträckning ta ”lättare” vägval.
Bra att veta: Eftersom mellangrönt (60% grönt) syns bättre än ljusgrönt (30% grönt) så krävs ett större områden för att rita ljusgröna områden. Så kartritaren kan i undantags fall ta med ett ”ljusgrönt ” område (som var för litet) och rita det som mellangrönt om han/hon anser att det har betydelse för löparen. Ett bättre alternativ är oftast att överdriva storleken lite och behålla den ljusgröna färgen.